En vanlig metodik för systemutveckling inom organisationer är SDLC (System development life cycle). SDLC består av fem olika områden, planering,analys, design, implementering och drif och underhåll.
Planering:
I planeringen ses organisationens totala behov av informationssystem över. Här identifierar, analyserar och prioriterar man de behov som finns.
Analys:
I analysen studerar och strukturerar man de behov som finns på systemet. "Outputen" från analysdelen är beskrivning eller förslag till lösning från analys-teamet.
Design:
I designfasen beskrivs system och funktioner i detalj. Här konverteras det rekommenderade systemets beskrivning till en logisk och en fysik systemspecifikation.
Systemet beskrivs i en modell eller en detaljerad beskrivning som underlag till dem som ska bygga det nya systemet.
Logisk design är koncentrerad på att beskriva systemet och verksamheten på en högre nivå. Funktionalitet som tagits fram vid design och analys beskrivs oberoende av plattform.
Fysisk design kan beskrivas som resultatet av den logiska designen. T.ex. om den logiska designen är en ritning på hur man bygger ett hus så är det byggda huset den fysiska designen.
Implementation:
Systemet kodas, testas och installeras. Dokumentation om systemet sammanställs och slutförs. Användare utbildas och tränas i hur systemet fungerar samt hur de ska använda det.
Drift & underhåll:
Här rättas brister och fel som upptäcks i design eller kodning. Det förekommer även att man gör förändringar på systemet som beror på förändringar i den miljö som verksamheten existerar. Det utförs även förbättringar och förebyggande åtgärder.
Källa[MSAAD]
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar